Urkultur

Naturens kraft kan hjälpa till att läka stressrelaterade sjukdomar, läste jag i en tidning. Tänk vad sant det är! Här rusar många av oss runt i ekorrhjul, i asfaltdjungler, tunnelbanor, trafikköer, förorter och innerstäder. Det finns ju de som trivs med det också, de flesta miljöer har ju sin tjusning. Men själv behöver jag naturen för att hitta lugnet riktigt ordentligt.

Här är ett klipp från en dag i september (gå till 0:25 om du vill höra kulningen direkt). Jag tog en sväng i skogen en dag då fåglarna sjöng och solen lyste fram ibland. I en ravin där det var bra akustik började jag kula. Som alltid stod min hund blickstilla, som om han blev lugn. Och så lyssnade han. Efter ekot och inåt skogen. Han hör nog sånt som jag inte hör. För jag är övertygad om att kulningen får effekter på skogens liv, likaväl som att korna och getterna lockades hem av forna tiders kullor. För en annan gång när jag kulade i skogen knakade det till 50 meter bort och ut ur buskagen klev en älg! Den tittade på mig och mumsade lugnt på bladen där han stod medan jag kulade. Det rasslade till i trädet bakom mig – och där satt tre ekorrar och tittade på mig! Det var en nästan magisk upplevelse.

Kulning är en urkraft som får en att må gott i själen. På kulningskursen jag gick för ett par år sen var vi eniga. Att få lära sig en teknik som hjälper kvinnor att få höras (upp till någon mil under rätt förutsättningar!), ta plats och själv kunna skapa denna känsla av tradition och enormt vackra toner borde vara en del av terapi för stressade och deprimerade kvinnor. Det vore verkligen värt ett försök!

Pröva själva, jag kan rekommendera det!

 

Annonser

Mindful

hotel-odin-mindfulnesskurs

I två dagar har jag varit på kurs. Jag har tänkt mig att bli Mindfulnessinstruktör och vid sidan av mitt arbete med Corkei också erbjuda Mindfulnesspass till den som vill pröva. En dröm är också att gå en fördjupningskurs i Mindfulness för skolan och kunna erbjuda mig att hjälpa barn och ungdomar häromkring att hitta sitt inre lugn.

För ett par år sen var jag väldigt stressad och levde mestadels i fladdrande tankeballonger som flög högt och lågt, framför mig och bakom mig. Jag var aldrig i nuet. Mest var jag i framtiden, planerade, arrangerade, drömde om hur det skulle bli på semester, nästa vecka, nästa helg. När väl den tiden kom var jag inte där utan ännu längre fram i framtiden, planerande nästa sak. Eller så var jag i dåtiden, ältande och funderande över hur saker hade gått. Aldrig kände jag att jag fick njuta av det jag planerat att njuta av, vilket blev en enorm stressfaktor och jag visste inte själv hur jag skulle ta mig ur mönstret.

Jag hittade en onlinekurs i Mindfulness och började träna själv, hemma i min kammare. Mindfulnessträningen gav mig insikt i vad jag höll på med. Sakta började jag lära mig fokusera, landa, dra in alla fladdrande ballonger och placera dem i mig själv, i mitt sinne, och att landa i min kropp. Andas.

Många gånger har jag sen önskat visa andra denna fantastiska teknik, när jag sett hur människor stressar runt omkring mig. Mindfulness har också visat sig hjälpa människor hantera ångest, depressioner, värk, sorg och mycket annat och ju mer jag läser på desto mer fascinerad blir jag. Det är en enkel teknik, inget hokus pokus, som i och för sig kräver att man verkligen försöker och koncentrerar sig, men som alla kan utföra. Barn så små som 3 år har visat sig ha god hjälp av Mindfulness i deras numera så stressiga vardag.

Så nu pluggar jag för fullt för att lära mig förklara och lära ut denna teknik. Det är en resa i mig själv också, för livet bjuder hela tiden på nya utmaningar, sorger och stressfaktorer och efter de två senaste kursdagarna var jag totalt utpumpad mentalt! Men det var roligt och fantastiskt givande!

Om allt går bra blir jag Mindfulnessinstruktör den 9 januari 2017! Men det är en del kvar att lära. Dessutom ska jag under månaderna framöver träna på någon. Vi får se om jag hittar någon som vågar ställa upp!

 

Sol, vind och vatten

Solen skiner och en vind börjar så smått ta fart längs Bohuskusten. Men ljuset har återkommit och fräschar upp livsandar hos både människor och djur.

Våren liksom hösten känns alltid som en nystart för mig. Det är lättare då att ta nya tag. Och varför inte då ta nya tag när det gäller att göra det som är rätt och nyttigt för en? Tillåta sig själv att andas djupt varje dag. Att genomskåda det ekorrhjul som likt ett stort svart hål i rymden drar och sliter i människor för att sluka upp dem och förmörka livets egentliga mening.

Vad man än har för uppfattning om vad livets mening än tror jag ingen tycker att själva ekorrhjulet är det. Att springa, springa, springa och ändå inte hinna?

Det finns många som hoppat av. Som lever enklare. Som andas. Umgås med sina barn. Lär dem vad som är verkligt värdefullt. Njuter av en god fika vid en stugvägg och skippar Thailandsresan och nya Iphonen.

Grattis till dem! Och heja mig själv och alla andra som sträcker oss bort från det svarta rymdhålet och strävar efter långsamhet och frid.

Hänger du med?

Vinterklippor

 

Dimma

IMG_1080

Tystnaden är nästan total. Idag ligger dimman tät över Resö och det är nästan drömskt att gå till kontoret i hamnen, ta några djupa andetag på bryggan och se på denna vy innan man går in och börjar för dagen.

Långt bort hörs råmandet från en mistlur från något fartyg som passerar ute i Kosterfjorden.

Inne startar datorn med ett mjukt surrande, det doftar kaffe. En ny dag i livets grottekvarn börjar.

%d bloggare gillar detta: